Tegnebol Gård

I lördags firade vi Lucia i Smedstorps ridhus.

Efter tre års uppehåll, hade vi vår årliga glöggkväll. För första gången sedan vi flyttade till Gården! Det blev en väldigt trevlig kväll och jag tror nog de flesta åt av det mesta.

Matilda bakade och fixade veckan innan och det blev ett fint gottebord.

Det kom lite snö, den första för året, och jag fick ta Majoren på en plogrunda. Nu har det kommit mer snö, men det ska tydligen smälta bort i veckan som kommer. Jag har ”is i magen” (hehe) och avvaktar med plogningen…

Annars har det hänt en del sedan sist jag plitade ner något. Undra på det: det var ju väldigt länge sedan!

Höet bärgades och lades upp på skullen. Inte lika mycket som förr om åren, men det hindrade inte maskinerna från att trilskas.

Laura åkte hem, till sin lill-mattes stora förtjusning.

Vår gammel-kisse Hampus blev sämre och sämre under sommaren och vi tog det tunga beslutet att låta honom somna in.

Hönshuset skulle piffas till lite, då vi fått tag på innevånare som skulle bosätta sig där. Men ju mer vi piffade, desto mer fick plockas bort pga fuktskador.

Efter en stund var det ganska luftigt.

Väldigt luftigt!Vi fick avboka spekulanterna och påbörja en totalrenovering.

Lite bil- och släpmek blev det också: Pickisens bromsrör och släpets… hm, ja allt med bromsarna, var tvunget att fixas med innan Farbror Besiktningsman blev nöjd. Dessutom fick jag blodad tand och fick Majorens bromsar att fungera hjälpligt!

Transportens bromsbackar lämnades för blästring, målning och pålimning av nya belägg. Superfint blev det för halva nypriset av nya backar!

Majorens bromsar behövde bara lite tvätt i bensin och smörjning. Och att den lilla haken som sitter i änden på wiren verkligen hakar i det den ska haka i!

Matilda och barnen var ett par dagar hos Ann-Marie på Gotland, men det gick ingen nöd på mig. Jag hade bunkrat upp så jag klarade mig.

Sadelkammaren fick sig också en omgång! Allt plockades ner, väggar och tak tvättades och målades och nya lampor sattes upp. Hejdå psykavdelning och Hallå Sadelkammare!

Lite uppbyggnad av fasaden påbörjades, på den del där syllen är bytt. Nu är det bara resten kvar!

Johanna och Milo fyllde år, så vi samfirade dem med tårtor och kakor.

Nu när glöggkvällen/helgen är till ända, så börjar vi med planeringen för nästa stora händelse: Julen! Men först ska vi pusta ut och ta igen oss lite. Och skotta snö. Och fira Lucia.

Något jag glömde skriva sist, var att Bernt sågade ner ett par träd som stod i vägen. Mycket sågande blev det och många grenar att ta hand om efteråt.

Jag skulle trimma bort gräset under elstängslet och förberedde Roger Röjsåg på grovjobb. Men han ville inte. Inte alls faktiskt! Han fick vila denna gång och jag beslutade att han skulle få åka på ”spa”. Jag pratade snällt med Lennart Lie som genast ställde upp på lite röj! Det var en hel del att få bort!

Men så här fint blev det.

Den understa tråden satt farligt nära gräset jag skulle slå, så jag funderade på att hämta en karbinhake att fästa upp den med. Men lat som jag är, så orkade jag inte gå och hämta en. Det MÅSTE gå att lösa med de saker jag bär på mig eller har omkring mig. Jag ställde frågan som jag ofta gör: ”vad skulle Carson ha gjort?”. Men hur jag än funderade, så kom inget svar. Jag hade frågat fel person! Carson hade aldrig hamnat i denna situationen. Jag frågade mig i stället ”vad skulle 100% Frank ha gjort?”.

Han skulle ha knutit med gräs, naturligtvis!

Hittade även en möjlig orsak till höga elräkningar: vi försörjer ett helt samhälle med ström! Förmodligen snyltar de på mitt bredband också!

Men hur gick det för Roger? Jo, jag körde honom till ett auktoriserat behandlingshem, som efter ett par dagar kom med trista nyheter: Roger hade gått vidare och gick inte att rädda. Skuren motor. Stor sorg och saknad… Som tur var hittade vi Roy Röjsåg, en lillebror till Roger. Jag hoppas han jobbar lika duktigt som Roger gjorde, men redan har jag märkt brister och beteenden hos honom som Roger aldrig skulle ha kommit på tanken att göra.

Ledsen Roy, men du kommer alltid att bli jämförd med Roger. Han var först och satte liksom ribban!

Apropå gräsröj: vet ni hur många delar en gräsklippare kan dela upp en vattenspridare i? Alltför många, om man frågar Matilda. Hon gillade den spridaren…

Hej igen! Länge sedan sist. Helt mitt fel, förlåt…
Nu ligger jag efter så pass mycket i bloggandet att jag får skriva ett par korta snabba, tror jag!

Linnea fyllde år och vi grattade henne.
Mamma fyllde år och vi grattade henne.
Ann-Marie fyllde år och vi grattade henne.
Jag fyllde år och jag blev grattad.
Sofia var på ridtävling.

Ett fönster gick sönder och jag fick lära mig att skära glas och kitta.

Johanna åkte till Rom, kom hem igen och konfirmerade sig.

Hela ceremonin gick väldigt snabbt, precis som uttåget!

Linnea var på schacktävling.

Det satt många fjärdeklassare i långa rader i ABB Arena i Västerås och alla fick medalj. Linnea går visserligen bara i trean, men Björkvikskolan är inte så stor, så man fick kalla in det som fanns!

Hemma på gården hade vi ridtävling.

14 bilar med hästtransporter och 7 andra bilar parkerade vi. Det stod hästar överallt! Fler bilder finns på Björkviks Ryttareförenings hemsida.

Vi firade Nationaldagen med ett ”Garden party”, med snittar, rosa bubbel och klassiska sporter som krocket, boccia och hästskokastning. Ibland alla sporter samtidigt!

Jo Sandra, om du har några större skor än Loppans, helst från en Ardenner eller Clydesdale, som bara ligger och skräpar, så tar jag gärna emot dem. Det är HOPPLÖST att träffa pinnen med Loppans dockskor!

Fastän vi trodde vi inte skulle fira och träffa så många i Påsk, så blev det en liten fest i alla fall.

Filippa, Tommy, Leia och Milo kom med lunch och mamma kom med påskägg.

När maten plockades fram avlöste det ena skrattanfallet det andra, hos Filippa och Matilda. Tommy hade handlat och hela tiden fick han höra pikar om att han inte verkat veta om hur många som faktiskt skulle sitta till bords. Men alla åt sig mätta och vi hade så det räckte till lunch dagen därpå.

Småtjejerna ville ta en tur på småhästarna, så så fick det bli.

Linnea var med klassen och tävlade i schack. De var så duktiga att de gick vidare till final i ”Schack 4an”.

Navaran som ju tidigare fått nya spindelleder, nya bromsar och ny kardanknut är fortfarande inte nöjd. Nu vill han ha ett nytt hjullager höger fram! Mycket vill ha mer. Återkommer med mer info om det senare.

Jo, hallen uppe fick lite renoveringstapet och färg. Taket skulle först målas och snyggas till, men det blev mest flammigt och randigt. Men väggarna blev hyfsade. Taket får jag ta en omgång till senare, innan sista strykningen på väggarna.

I helgen firade vi Matilda som hade namnsdag i torsdags. Filippa, Tommy, Leia, Milo och Ann-Marie kom på lördagen och stannade till söndagen, då även Margret, Paul och Annie kom. Lite lunch skulle det bli:

Med efterrätt:

Dessutom ägnade jag lördagsförmiddagen åt att byta kardanaxelknut på Navaran. Det gick ganska bra, fastän ett par nållager trilskades lite. Bara ett plåster gick åt. Det var ju Melodifestival förra helgen. Vi hade laddat som attan, flera veckor innan. Hur mycket vi än förberett oss, så vann i alla fall fel låt. Robin var inte ens med som trea på våra listor.

Linneas nya bok finns nu utgiven:

Vampyrernas undergång

I veckan kom då äntligen bromsskivor och -belägg till pickisen. Det tog LITE längre än de 1-2 arbetsdagar som utlovats: ca 10 dagar!

Nu skulle de bara sättas på plats: 4 bultar tas bort skivan tas av och beläggen bytas. Inga problem!

Det enda jag var rädd för var rost och att bromskolvarna inte skulle kunna pressas tillbaka. Men det var annat som skulle hända.

Efter att oket lossnat fint, så hände det som inte ska få hända: verktygen pajjar.

Det blev en sväng till stan för att inhandla ett nytt spärrskaft. Det gamla hade ju faktiskt hängt med sedan tidigt jura-period. Så det var väl väntat…

Med ett nytt spärrskaft (och en domkraft för att hjälpa till att lossa de fastrostade bultarna. Mycket bättre än slägga!) så gick det hela galant!

Bromskolvarna kunde enkelt pressas tillbaka med en skruvtving och tändstiftshylsan.

Sedan fortsatte jag en stund med Linneas rum. Inte det hon sover i, för det är Amandas, utan det utan golv just nu. Nu när alla golvbrädor och allt sågspån är borta, så uppdagades en gammal vattenskada på stockarna under fönstret. Det blev till att tigersåga. Samma som syllen alltså.

Nu ser man baksidan på fasaden. Hur många gånger har man tillfälle till det?

Men visst är det som Fredrik kommenterade en gång: ”Ert hus är som ett Kinderägg”. Ja, överaskningar finns det ju lite här och var. Nu väntar jag bara på att hitta choklad och något att leka med…

Matilda ville ta ut Geisha på en promenad/ridtur. Jag körde Loppan. Det gick ganska bra! Jag hände att jag hade kontroll över Loppan i alla fall den mesta av tiden och Matilda kunde skritta Geisha utan problem. I alla fall den mesta av tiden: hon började backa på sitt berömda Geisha-manér. Och hon backade och backade tills Matilda sade till på skarpen.

Men på det hela så gick det väldigt bra!

Nu finns Linneas första bok ”SKÖLDAN” utlagd i Barnens hörna.

I helgen åkte Pärs-Pojken ”Pelle” hem till sin ägare igen. Från Björkvik till Sorunda. Ann-Marie kom på fredagen för att passa barnen och stannade till söndagen. Sandra kom tidigt på lördagsmorgonen.

Vi blev lite förvånade över att det bara tog 10-15 minuter att lasta honom när vi åkte. De som var med förra gången han lastades talar fortfarande om händelsen med fasa och ångest i rösten. Det var 2 timmar i snöstorm!

Han var väl inte direkt bråkig under resan, men hans balans var extremt dålig! Vi kom bara till Gunnar-Granne, så var det dags för den första pausen: ena bakbommen hade lossat så mellanväggen hade minskat Loppans plats dramatiskt. När bommen var på plats så fortsatte färden ner till Änglahuset, alltså ca 3 minuter i sakta mak. Då var det dags igen: i vänstersvängen, och alla kommande vänstersvängar i 13 mil framöver, så tappade Pelle balansen och vek ihop benen under sig. Lite uppståndelse och slit, så fick Sandra upp honom på benen igen. Vi var rädda att han hade skrapat upp hela benen, sparkat av Loppans ben tryckt ut väggarna och tuggat sönder däcken. Minst! Men varken han eller hon hade inte en enda skråma. Transporten hade också klarat sig hyfsat.

I kameran såg vi hur han lutade sig åt vänster, mot ytterväggen, och hade benen mot innerväggen. Så stod han lutad och tappade balansen i minsta lilla vänstersväng, trots att Sandra försökte luta honom tillbaka genom att vrida skärmen, vilket helt förståeligt inte fungerade det minsta! Men jag tror inte att det var Pelle som hade högst puls i ekipaget: Matilda och Sandra genomgick ett helt träningspass sittandes stilla i bilen. Matilda med ett krampaktigt grepp om ratten och Sandra med ett frenetiskt vridande på bildskärmen!

Färden fortsatte ganska långsamt och färden blev nog lite onödigt lååång, då vi svängde vänster någon kilometer för tidigt och tvingades runda en sjö. Men många fina hästgårdar och hus fick vi se!

Till slut kunde vi lasta ur Pelle och Loppan på hans nya hästhem. Det var nog Loppan som väckte störst uppmärksamhet, med sin trippande uppenbarelse helt i rosa! Hon fick en box brevid en högrangad Islänning, som hon naturligtvis satte på plats direkt: lite skrik och sparkar så fattade han att man inte kunde nosa hur och var som helst!

Den stackars ledar-isisen fick senare även känna på Pelles motsträvighet och ge sig när han direkt vände upp häcken och hotade i hagen. Det hade kommit en kaxig lantis till sta’n!

På söndagen tog vi äntligen tag i eldningshögen, med de gamla och nya äppelgrenarna. Dessutom rök många kilo gammalt hö. Det blev kanske inte Björkviks största brasa, men den mest välbehövliga!

Lite mysigt att vara ute i solen hela dagen, med fika och lunch.

Idag talade Navarran om att hans bromsar minsan var lite slitna. Matilda bromsade för en rådjusflock och sedan lät bromsarna som aldrig förr! De tog lite oroande dåligt också. Då hon hade möten inbokade på eftermiddagen, så satte jag mig på tåget och jobbade klart resten hemifrån så att Matilda hade Saaben hemma. När snöstormen lagt sig en aning mekade jag loss och inspekterade eländet. Sedan beställde jag nya skivor och belägg på skruvat.se. Det ska bli kul att lära sig byta det också! Det har jag aldrig gjort förr!