I helgen åkte Pärs-Pojken ”Pelle” hem till sin ägare igen. Från Björkvik till Sorunda. Ann-Marie kom på fredagen för att passa barnen och stannade till söndagen. Sandra kom tidigt på lördagsmorgonen.
Vi blev lite förvånade över att det bara tog 10-15 minuter att lasta honom när vi åkte. De som var med förra gången han lastades talar fortfarande om händelsen med fasa och ångest i rösten. Det var 2 timmar i snöstorm!
Han var väl inte direkt bråkig under resan, men hans balans var extremt dålig! Vi kom bara till Gunnar-Granne, så var det dags för den första pausen: ena bakbommen hade lossat så mellanväggen hade minskat Loppans plats dramatiskt. När bommen var på plats så fortsatte färden ner till Änglahuset, alltså ca 3 minuter i sakta mak. Då var det dags igen: i vänstersvängen, och alla kommande vänstersvängar i 13 mil framöver, så tappade Pelle balansen och vek ihop benen under sig. Lite uppståndelse och slit, så fick Sandra upp honom på benen igen. Vi var rädda att han hade skrapat upp hela benen, sparkat av Loppans ben tryckt ut väggarna och tuggat sönder däcken. Minst! Men varken han eller hon hade inte en enda skråma. Transporten hade också klarat sig hyfsat.
I kameran såg vi hur han lutade sig åt vänster, mot ytterväggen, och hade benen mot innerväggen. Så stod han lutad och tappade balansen i minsta lilla vänstersväng, trots att Sandra försökte luta honom tillbaka genom att vrida skärmen, vilket helt förståeligt inte fungerade det minsta! Men jag tror inte att det var Pelle som hade högst puls i ekipaget: Matilda och Sandra genomgick ett helt träningspass sittandes stilla i bilen. Matilda med ett krampaktigt grepp om ratten och Sandra med ett frenetiskt vridande på bildskärmen!
Färden fortsatte ganska långsamt och färden blev nog lite onödigt lååång, då vi svängde vänster någon kilometer för tidigt och tvingades runda en sjö. Men många fina hästgårdar och hus fick vi se!
Till slut kunde vi lasta ur Pelle och Loppan på hans nya hästhem. Det var nog Loppan som väckte störst uppmärksamhet, med sin trippande uppenbarelse helt i rosa! Hon fick en box brevid en högrangad Islänning, som hon naturligtvis satte på plats direkt: lite skrik och sparkar så fattade han att man inte kunde nosa hur och var som helst!
Den stackars ledar-isisen fick senare även känna på Pelles motsträvighet och ge sig när han direkt vände upp häcken och hotade i hagen. Det hade kommit en kaxig lantis till sta’n!
På söndagen tog vi äntligen tag i eldningshögen, med de gamla och nya äppelgrenarna. Dessutom rök många kilo gammalt hö. Det blev kanske inte Björkviks största brasa, men den mest välbehövliga!
Lite mysigt att vara ute i solen hela dagen, med fika och lunch.
Idag talade Navarran om att hans bromsar minsan var lite slitna. Matilda bromsade för en rådjusflock och sedan lät bromsarna som aldrig förr! De tog lite oroande dåligt också. Då hon hade möten inbokade på eftermiddagen, så satte jag mig på tåget och jobbade klart resten hemifrån så att Matilda hade Saaben hemma. När snöstormen lagt sig en aning mekade jag loss och inspekterade eländet. Sedan beställde jag nya skivor och belägg på skruvat.se. Det ska bli kul att lära sig byta det också! Det har jag aldrig gjort förr!